Jag vägrar banta

Jag började skriva på den här bloggen 2010. Då vägde jag nära 100 kg för tredje gången i mitt liv. Däremellan har jag varit nere och vänt på 65 kg, 75 kg, 70 kg. Sedan jag var 13 år har jag antingen gått upp, eller ner i vikt. Jag vet allt om jojobantning, viktväktarna, skitdieter, fastor, you name it, I tried it. När jag började skriva här hade jag äntligen insett att det inte handlar så mycket om vikten egentligen, utan om rädsla för att tvingas leva livet fullt ut. Jag insåg det, och förstod att om jag skulle komma någonvart med mitt liv behövde jag inte banta en gång till. Jag behövde lära mig acceptera mig själv.

Två år senare, efter olika försök att hitta ett normalt förhållande till mat, till mig själv, till träning, lyckats tappa ca tio kg inför en skidresa som jag knappt trodde var möjlig att genomföra ens då, förstod jag att det skulle vara värt att ta hjälp. Att viktproblemet inte längre skulle få uppehålla mig själv och min livsenergi. Jag ville verkligen, på riktigt, bli av med den muren. Det var som om jag hade 25 kg mur mellan mig själv och livet. Jag gick med i Itrim. Det var ett år sedan. Och just nu har jag fullt upp med att lära mig hitta den berömda balansen.

Jag vägrar banta

1 Star2 Stars3 Stars4 Stars5 Stars (8 votes, average: 2,63 out of 5)
Loading ... Loading ...

Comments are closed.